I dimman.

Har varit frånvarande ett bra tag nu, allt känns så hopplöst & orättvist, tycker den ena efter den andra får cancer.
En kompis till dotra fick det tunga beskedet tidigt i våras, hon är tapper & kämpar på, håller verkligen tummar & tår att hon snart har gått igenom den tuffa behandlingen & kan få blicka framåt & bli den glada tjej hon förtjänar :))
Sen är det flera nära & vänner dom senaste två åren som har fått beskeden "cancer" & nu finns dom ej i livet längre :(
Och nu då det slutliga beskedet för min bäste vän :( hur mycket ska man orka med egentligen som människa, allt är så orättvis, varför ska snälla/goa människor få gå igenom så mycket, varför ska dom få hänga på den sköra tråden & inte veta om den håller eller ej, min väns tråd höll inte, nu är det det ingen chans kvar, varför? :(
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0