En etapp till avklarad..

Smärtan av oärligheten är enorm, men inte smärtan av steget att göra det som nu är gjort, tyvärr var det inget alternativ det var ett måste.
Fattar bara inte varför det är så svårt att vara ärlig, säga sanningen, just nu skulle jag behöva en ärlig närvarande kram som inger mig tron att inte ge upp tron på ärligheten.
Jag vet innerst inne att denna fas måste gås igenom innan solen lyser igen, men ibland önskar man att man kunde slippa vissa saker, som om det inte räcker med allt som är.
Magkänslan ljuger ju aldrig.. efter regn kommer solsken sägs det men tror regnet & molnet stannar här ett tag, så varför sluta, lika bra att fortsätta livets hårda skola.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0