Blev en kort sväng ner på marte´n idag, men gav upp ganska fort. Det var så varmt, inte för att man vill klaga när värmen äntligen kommer, men herre gud vad varmt det var, hörde att det var runt 40 gr i solen, runt 30 gr i skuggan.. svettigt värre, & det var inte bra för min skalle kan jag säga, skallebanken frodades gott, så hem & inta ryggläge, med migränmedicin igen :((
Men nu har jag suttit lite ikväll & skrivit lite på boken, jag tog med ett litet stycke.

Flickan ligger på rygg i gräset & tittar på molnen som rör sig, medans tårar sakta rinner ner för hennes kind. Hon sluter ögonen, & drömmer sig sakta bort, samtidigt som solen värmer hennes sargade kropp.
Drömmen går till ett av molnen, att hon sitter på ett av dom härligt fluffsiga, som sen tar henne långt bort.
 
Molnet som tar henne till landet där smärtan & ondskan inte finns. Till landet där kärleken, glädjen & harmonin bor.
Där värmen & kärleken till varandra är så given, & där barnen leker barfota i gräset, där dom springer, skrattar & ler.
Flickan vill så gärna hoppa av molnet & stanna i detta land, men molnet är förlångt bort, men hon kan nästan nudda landet med sin hand.
Flickan öppnar sina ögon, som nu är fulla med tårar, & inser att landet nog inte var menat för henne.

En DIKT som finns med i BOKEN

Jag trodde jag hade en mamma
Jag försökte ju vara den du ville, men
aldrig det räckte.
Jag gjorde som du sa.
Men jag fick bara höra vad jag gjorde
för fel.
Jag teg & led & försökte samtidigt le.
Så jag försökte ännu mer att vara den
du ville.
För det enda jag ville, var att bli älskad
för den jag var.
Det lilla barn som inget förstod hur illa
livet kunde va.
Det lilla barnet levde utan att ens få en
kram.
Du valde ju att jag skulle komma till dig
i denna värld, varför då du mig ej ens
kunde hålla kär?
Jag väntade & väntade på den dag då
allt skulle bli bra.
Den dag du skulle ta mig i ditt knä &
säga men kära lilla barn, nu kommer allt
att bli bra.
Men den dagen kom ju ej.
Så det enda jag undrar, vad var det jag
gjorde som var så fel?
När jag så var fem, jag bestämde mig,
"mina barn ska veta att jag älskar dom."
Mina barn ska få bli den dom ska va.
Jag ska varge dag ge dom en KRAM att ta
med sig in i framtiden, samtidigt som jag
skulle säga..

"Du är min dyrbaraste skatt" den finaste
oslipade DIAMANT som finns.

♥ OCH jag är MAMMAN som finns ♥

Skriven av:
Sorg & Kärlek.. Änglar visst finns dom..
DIKTEN finns även på min sida på Facebook.
"Sorg & Kärlek.. Änglar visst finns dom.."
(enligt UPPHOVSLAGEN så får DIKTERNA inte KOPIERAS)
utan att du frågar först.
Endel DIKTER är personliga som endast är skrivna till
mig själv eller någon kär vän, jag hoppas att det respekteras.

Nu blir det att nanna kudden Zzzzz