Lolamee

Många lämnade oss alldeles för tidigt, oftast så hann vi inte ens säga adjö. Men dom var bara här på besök, dom fanns i våra liv för att lära oss en massa, tiden var lånad.
Vi tycker att livet är orättvis, det är orättvis, men oavsett om vi förstår eller ej så så har allt en mening hur dumt & elakt det än må vara.
Men vi minns dem för dom finns i våra hjärtan & sorgen där är stor, vi bäddar in dom ömt & vårdar våra minnen kärt.
Den som säger att tiden läker alla sår vet inte vad ordet sorg är, den kommer alltid att finnas där, men med tiden så blir det lättareatt hantera den.
Men sen räcker det med att man känner igen en doft, en plats, en låt, ja minnena är många som gör sig påminda år efter år.
Livet är den hårdaste & lärorikaste skola vi någonsin kommer att gå i, det enda är att här tar vi aldrig examen, för vi kan aldrig bli full lärda.

Jag är ju en av dom som tror på ett liv efter döden. Jag tror på andlighet, jag kallar dom Änglar. Jag tror på ett liv efter detta liv, jag tror på ljuset som vi kommer till när det är dax att lämna jorde livet.
För många är detta ett tabu ämne. Men jag vet vad jag vet. Jag vet vad jag har varit med om, jag vet vad jag har sett & ser.
Jag tvingar ingen att tro på vad jag vet, men jag har blivit säker i det jag vet så jag bryr mig inte vad folk tycker eller tror. Jag delar med mig bara, vill man tro, lyssna, lära så blir jag bara glad, för DOM finns runt oss hela tiden.
Jag vet vad jag har fått för gåva eller vad man ska kalla det, (egentligen tycker jag inte det är en gåva), för det är så att alla har vi det i oss bara vi låter oss se & höra & tro på oss själva & inte tro att man är konstig eller att det ALLTID måste finnas en annan förklaring.
Likaså tror jag på att alla våra liv är förbestämda likaså våra öden, att allt har en mening. För änglarna finns runt om oss för att tala om allt detta, att det är fint på andra sidan, att dom har det bra, att deras tid var kommen.
Vissa av vår änglar kan bli vilsna för dom förstod inte att det var dax då dom lämnade oss & samtidigt som vi vägrar släppa dom & accepeptera att dom inte längre finns bland oss.

Vilket gör det ännu svårare för våra änglar att gå vidare till det dom är ämnade för nu. Men vi kan hjälpa dom med att sätta oss ner & lyssna & tala om att det är okej, säga adjö, att det är dax att gå in i ljuset.
Vi måste lära & förstå att dom forfarande finns runt oss fast inte på samma sätt längre & det är det vi har svårt att ta till oss, vi tror att dom är borta för alltid, men så är det inte.
Sen kan man tycka & diskutera att livet är mycket orättvisst med alla oskyldiga som rycks bort från oss som i både olyckor, sjukdommar, krig som finns, pedofiler, mördare & mycket mera.
Jag håller med i detta, jag har varit där, jag är där fortfarande, tro mig, tro inte att jag har gått igenom livet på den enkla banan, jag har haft mycket sorg i mitt liv, likaså sjukdom, men jag valde att lyssna, jag valde att se, jag valde att tro på det jag såg & hörde mina änglar sa.
När sorgen eller smärtan blir förstor igen, när mörkret omfamnar mig så starkt att jag inte längre ser meningen med livet så ledsagar min ängel mig sakta på rätt väg till livet igen, tack vara att jag nu lyssnar & lär.

När jag äntligen fann mina ÄNGEL i mörkret som hade varit där hela tiden för att hjälpa mig, men som jag inte hade trott på eller velat se för att inte vara annorlunda, för att jag tvivlade.
Jag är glad att jag tog chansen, för hon hade alltid funnits där, hon hade kämpat så för att jag skulle lyssna, det var bara jag som envist inte förstod. Hon hade försökt på så många sätt, hon försökt pratat med mig, hon hade visat sig. Hon väntade så på att få trösta.

Nu har jag accepterat, jag har lärt mig att tro på det andliga, jag tar tacksamt emot, nu när jag har lärt mig att lyssna. Nu lenar hon & läker min själ, hon ledsagar mig med igenom allt jag ser & hör i livet, & med sina vingar omfamnar hon mig & inger mig åter hopp i det djupaste mörker, & med all sin kraft & kärlek mildrar hon min smärta i min sorg när mörkret åter börjar skymma ljuset alltför länge.

Vägen hit har varit mycket lång & snårig, jag suttit uppe många nätter genom åren & inte förstått vad som skett runt mig, ett tag funderade jag på om jag var tokig.

Änglarna kämpade så med att jag skulle lyssna så jag till slut en natt frågade rakt ut vad vill ni, eller ska ni göra mig helt galen.Efter den natten så bestämde jag mig att skriva ner allt som kom till mig, allt som änglarna sa. Jag fick det ena efter det andra beviset på att jag var inte tokig, det stämde & efter dom verktygen så lärde jag mig vad dom ville.
Finns mer att berätta men jag tror att jag stannar här nu.

Kanske jag så så småning om berättar lite mer ingående på vad jag vet, vad jag ser & hör, vilka verktyg jag använder mig av.

Kanske jag återkommer om vad jag vet om morgondagen. Vi får se.
Har du frågor eller något du vill dela med dig så gör gärna det eller fråga.
Nu vill jag tacka min ängel.. "To the ANGELl that lives with me" Tack..